traces◌
SV
FrançaisEnglishSvenskaУкраїнськаEspañol

TRACES / Verk · arkiv · möjligheter

Den levande
atlasen.

Det som återstår.
Det som förvandlas.
Det som skulle kunna bli till.

Verk, arkiv och installationer i vardande: en atlas över Patrick Chartols och leif.e.bomans undersökningar, med musik av Bohdana Frolyak.

01 — Verk & arkiv

Sex vägar in i ett delat sinneslandskap.

01 / 06

Patrick Chartol

Colorium

Färg blir en plats.

Transparenta, målade skivor genomlyses. När blicken förflyttas överlagras ytorna, glider undan och omformar rummet. Colorium bjuder in oss att röra oss kring färgen snarare än att betrakta den rakt framifrån.

Ljusobjekt · ateljéarkiv

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Genom färgen

Transparensen förändrar målningens karaktär. Vid en ogenomskinlig yta stannar blicken; här passerar den genom ett lager, möter ett annat och återvänder till det första. Colorium kan läsas som ett måleri som breder ut sig på djupet: färgen hör lika mycket till det målade materialet som till ljuset som genomströmmar det.

Rörelsen blir ett sätt att se. Två spår kan mötas ur en viss vinkel och skiljas åt några steg längre bort. Ingen slutgiltig bild behöver sökas: intresset ligger i mellanlägena, när det synliga ännu tycks vara på väg att ta form. Besökaren behöver inte förändra föremålet; den egna närvaron förnyar sättet att läsa det.

I TRACES bildar verket en passage mellan funnen materia och rörlig bild. Spåret är inte längre bara minnet av en gest: det rymmer en möjlighet till förvandling. Denna läsning knyter Colorium till filmerna utan att likställa ljusobjektet med dess omtolkning på skärmen.

Utställningssimuleringar

Colorium i mitten av ett svagt upplyst rum, omgivet av de verk på duk som det har bidragit till att skapa.

Utställningssimuleringar 01
Utställningssimuleringar 01
Utställningssimuleringar 02
Utställningssimuleringar 02
Utställningssimuleringar 03
Utställningssimuleringar 03
Utställningssimuleringar 04
Utställningssimuleringar 04
Utvalda verk — tryck på duk
Utvalda verk — tryck på duk 01
Utvalda verk — tryck på duk 01
Utvalda verk — tryck på duk 02
Utvalda verk — tryck på duk 02
Utvalda verk — tryck på duk 03
Utvalda verk — tryck på duk 03
Utvalda verk — tryck på duk 04
Utvalda verk — tryck på duk 04
02 / 06

Patrick Chartol

Funna målningar

Världen målar före oss.

En vägg, en rinning, en sliten yta: inramningen synliggör en komposition som redan finns där. Arbetet på La Traverse för dessa möten i dialog med måleriet och platsens material.

Materia · blick · La Traverse

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att välja det som redan finns

En funnen målning börjar med ett val av blick. En vardaglig yta blir en komposition när dess gränser bestäms. Rinningar, fläckar och slitage behöver inte ha skapats som bilder. Inramningen sätter dem i relation till varandra: en linje får tyngd, ett tomrum blir en andningspaus, en färg tycks svara en annan.

Det kan ses som ett oavsiktligt samarbete mellan tiden, materialen och betraktaren. Rosten tecknar ett flöde; de gröna och ockrafärgade ytorna föreslår andra rytmer. Skillnaderna inbjuder till att se de tre bilderna tillsammans, utan att tillskriva dem en historia om tillverkning eller övergivenhet som fotografierna i sig inte kan belägga.

Att ta vara på ett spår innan det förändras ger vandringen en utgångspunkt. Där Colorium låter ljus passera genom materia, låter de funna målningarna uppmärksamheten bryta igenom vanan. Det som föreföll obetydligt får närvaro.

Ytterligare tre funna målningar
Funnen målning 01
Funnen målning 01
Funnen målning 02
Funnen målning 02
Funnen målning 03
Funnen målning 03
03 / 06

leif.e.boman

Forgotten Memories

Jord som gemensamt minne.

Arkiven visar ett fält av jord ordnat i en regelbunden konstellation. Jord och minnet av försvunna människor möts i verket; dokumenten beskriver också en översättning till ljud. Fotografiet dokumenterar en tidigare installation, inte en plan för en kommande utställning.

Installationsarkiv · Singapore

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

En mångfald av närvaro

Installationen håller samman två skalor: det enskilda jordfragmentet och fältet som fragmenten tillsammans bildar. På avstånd möter blicken en ordning; på närmare håll söker den skillnader i struktur och färg. Spänningen mellan helheten och det enskilda öppnar ett sätt att närma sig minnesarbetet.

Jorden kan läsas som det som återstår av en plats när människorna som bodde där saknas. Den ersätter varken människorna eller deras berättelser. Snarare gör den ett avstånd påtagligt: något finns framför oss och hänvisar till det vi inte kan se. Den regelbundna uppställningen upphäver inte frånvaron; den ger den ett rum.

Denna läsning möter de funna målningarna i uppmärksamheten på materien, men förskjuter dess tyngd. Här öppnar spåret mot mänskligt minne. En utställningsvandring mellan verken skulle behöva en andningspaus: betraktaren lämnar ytornas spel för en tystare närvaro. Detta är ett redaktionellt samband, inte en beslutad scenografi.

04 / 06

leif.e.boman

SOIL

Att lyssna på det som inte har någon röst.

SOIL undersöker hur data om materia kan översättas till bild och ljud. Det rör sig om sonifiering: ett konstnärligt arbete med data, inte ett ljud som naturligt spelats in i jorden. Spektrumet öppnar ett annat sätt att uppfatta marken.

Forskning · sonifiering · spektrum

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Från data till upplevelse

Vägen från jord till ljud går genom en översättning. En analys ger data; val av samband gör dem sedan möjliga att uppfatta med sinnena. Resultatet är alltså inte en dold röst som bara fångats upp. Det uppstår i mötet mellan materia, mätning och konstnärlig uppfinningsförmåga.

Spektrumet ger en bild av denna övergång: skillnader blir förhållanden mellan färger, intervall och visuella rytmer. Det kan betraktas som ett möjligt partitur snarare än en uttömmande bild av jorden. Rotationen som lagts till på webbplatsen inbjuder till eftertanke; den är varken en vetenskaplig mätning i realtid eller en originalanimation av konstnären.

I TRACES ställer SOIL frågan: vad finns kvar av en materia när dess språk förändras? Jorden förblir utgångspunkten, men lyssnandet öppnar en annan erfarenhet än betraktandet. Här finns ett samband med Colorium: i båda verken blir materien en tröskel till en ny förnimmelse. De historiska versionerna och deras samarbeten är dock inte utbytbara.

En musikers perspektiv · utdrag

Jorden som samtalspartner

Sir Niels Lan Doky ger en sinnlig och spekulativ läsning av leif.e.bomans arbete: en inbjudan att föreställa oss vårt förhållande till jorden.

Resultatet är en samling unika och fascinerande ljud som skiljer sig tydligt från varandra beroende på varifrån jordprovet som ljudet utvunnits ur kommer.

Man kan föra denna tanke vidare och överväga den realistiska möjligheten att vår planet själv, inte bara de organiska livsformer som bebor den, inte enbart är levande utan också påverkas av våra handlingar, reagerar på dem och ger uttryck för detta genom subtila och abstrakta former av kommunikation som vi bara har börjat lära oss att förnimma, än mindre förstå.

— Sir Niels Lan Doky
05 / 06

Patrick Chartol · leif.e.boman · Bohdana Frolyak

Amygdala

Bilden minns musiken.

Filmen sammanför Patricks bilder, leif.e.bomans undersökningar och Bohdana Frolyaks musik. Materia blir rörelse; lyssnandet förändrar blicken. En annan form av detta möte håller på att växa fram i Patricks arbete med en stereoskopisk version.

Film · bild och musik

Stig in i filmsalen
Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Minne i rörelse

I filmen får spåret en tidslig utsträckning. Betraktaren väljer inte längre bara var blicken ska vila, utan möter framträdanden, förvandlingar och försvinnanden. En form kan dröja kvar i minnet efter att ha lämnat skärmen. Det kvardröjandet kan läsas som en länk mellan abstrakta bilder och minnets intima erfarenhet.

Bohdana Frolyaks musik inbjuder till att höra bilderna på ett annat sätt. Samma form kan upplevas som svävande, spänd eller öppen beroende på vad som ledsagar den. Musiken behöver inte reduceras till kommentar, eller bilden till illustration: deras möte skapar ett tredje rum, betraktarens uppmärksamhet.

Amygdala för vidare den rörelse som inleds i Colorium och SOIL: materia, varseblivning, översättning, minne. Transparens kan förstås som ett sätt att lägga sinnesintryck i lager, spåret som det som dröjer kvar efter deras passage. Denna kontinuitet erbjuder en väg för lyssnande och blick, utan att reducera filmen till en enda förklaring.

06 / 06

leif.e.boman · Patrick Chartol

Bosnia Symphony

Ett rum att genomkorsa, ett minne att lyssna till.

Ett dokument med titeln ”NUMBER ONE” presenterar detta audiovisuella installationsprojekt som ”Bosnia Symphony”. Arbetsbilden föreställer en mörk sal med ett ljusfält på golvet. Den öppnar för en möjlig dialog mellan bild, rum och ljud.

Arbetsbild · installationsprojekt

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att ge lyssnandet ett rum

Arbetsbilden visar en mörk sal ordnad kring ett fält på golvet. Den antyder en annan erfarenhet än den av en tavla på väggen: kroppen måste hitta sin position inför en utsträckning, dess avstånd och gränser. Bilden väcker en rumslig fråga; den fastställer inte slutliga mått eller material.

Titeln Bosnia Symphony förenar ett territorium med en musikalisk form. Den kan antyda en vilja att komponera med flera uttryck för närvaro, snarare än att påtvinga minnet en enda bild. Rummets visuella stillhet riktar uppmärksamheten mellan det som syns och det som skulle kunna höras, även om bilden ensam inte avslöjar ljudinnehållet.

I denna vandring knyter studien jordinstallationerna till Patrick och Leifs audiovisuella samarbete. Den erbjuder ett möjligt rum för deras dialog: bilden lämnar skärmen och blir en situation. Läsningen gäller förslagets möjligheter, utan att förutsätta hur långt det har förverkligats.

02 — I vardande

Öppna riktningar. Ännu inga löften.

Nästa
gest.

Dessa förslag är undersökningar och studier. Form, medverkande och förutsättningar för genomförandet återstår att precisera.

Händer och jord
01 / I vardande

Händer och jord

En gemensam gest.

Avgjutna händer bär en sfär av jord. Dokumentation av performanceverk och deltagarbaserade projekt för gesten vidare: att hålla en gemensam värld i handflatan. Dokumenten anger Aicha som medverkande i tidigare performanceverk och Jonna & leif.e.boman i ett annat handprojekt.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Världen i handflatan

Handen förändrar territoriets skala: det som verkade ofantligt ryms plötsligt i en gest. Jordklotet kan föra tanken till en värld som anförtros, erbjuds eller skyddas. Dessa tolkningar är öppna; de framställs inte som konstnärernas egna uttalanden.

Avgjutningen bevarar en kroppsform samtidigt som den skiljer den från kroppen. Den skapar ett annat slags spår: en närvaro som kan föras vidare, samlas med andra och ställas ut. I ett deltagarbaserat projekt skulle varje hands särart kunna stå emot seriens enhetlighet.

Denna riktning för den insamlade materien mot en gemensam gest. Uppmärksamheten flyttas från ursprung till relation: vem tar emot, bär och för vidare? Sambandet med Forgotten Memories kan läsas i denna intima skala. En ny form för deltagande återstår att utforma.

02 / I vardande

Is / klimat

Materien mäter tid.

Is, jord, ljus och ljud: dokumenten utforskar en installation där materiens förändring gör klimatet sinnligt påtagligt. Flera varianter med olika geografiska referenser förekommer. Här presenteras de som undersökningsspår.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att betrakta tiden

Isen för in ett material vars tillstånd kan förändras inför våra ögon. Där ett arkiv bevarar ett spår, gör smältningen försvinnandet påtagligt. Kontrasten kan läsas som ett sätt att närma sig tiden: bevara, förvandla, förlora.

En sådan installation skulle kunna inbjuda till långsam uppmärksamhet på små skiftningar, snarare än på en spektakulär händelse. Ljus och ljud skulle då ge förändringen en sinnlig skala. Detta är en läsning av projektets möjligheter, inte en beskrivning av en färdig utformning.

Temat förlänger tråden i TRACES genom att vända på den: frågan är inte bara hur vi läser det som finns kvar, utan hur vi betraktar det som upphör att finnas kvar. Skörheten blir en fråga om varseblivning. Webbplatsens abstrakta skiss ledsagar denna läsning; den är inte ett fotografi av en förverkligad installation.

03 / I vardande

Att vistas i ljudet

Kroppen skapar sitt lyssnande.

I det ”Ljudkalejdoskop” som Patrick föreslår skapar oberoende ljudkällor ett lyssningsrum som förändras med besökarens position. Ett annat spår förbinder hav och oceaner med bilder och musik. Två sätt att föreställa sig en omslutande upplevelse i kroppens skala.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att röra sig genom kompositionen

Patricks föreslagna Ljudkalejdoskop flyttar kompositionen ut i rummet. Oberoende ljudkällor behöver inte ge samma lyssningsupplevelse överallt. Besökarens väg kan föra vissa ljud närmare, lämna andra på avstånd och låta nya träda fram.

Idén knyter an till Colorium genom betraktarens position, som här blir lyssnarens. Verket skulle inte längre kunna reduceras till en fast följd: det skulle mötas i fragment, under en tid som kroppen delvis själv väljer. Detta är en läsning mellan två undersökningar, inte ett besked om ett redan etablerat gemensamt verk.

Spåret kring hav och oceaner öppnar ett annat förhållande mellan bilder, data och musik. De två idéerna förs samman för sina rumsliga och sinnliga möjligheter, utan att förutsätta att de ska förenas. Sambandet med resten av vandringen ligger i inbjudan att träda in i varseblivningen, snarare än att stanna framför den.

03 — En mötesplats

Det börjar med
ett möte.

Residensvistelsen 2017 på La Traverse i Argenteuil är en utgångspunkt för dialogen mellan Patrick Chartol och leif.e.boman. Den här sidan följer dess utveckling inom måleri, materia, film och musik.

Återgå till den uppslukande resan