traces
SV
FrançaisEnglishSvenskaУкраїнськаEspañol
Patrick Chartol×leif.e.boman×Bohdana FrolyakMateria · Ljus · Minne

TRACES

En beröring. Ett spår dröjer kvar.
Colorium: blå, magenta och rosa transparenser genomkorsade av mörka spår

Det som materien
får oss att känna.

01 / COLORIUMPatrick Chartol · La Traverse, 2017
En konstnärlig dialog, sedan 2017Med musik av Bohdana Frolyak
Att se världen på nytt

Jord blir till ljud.
Ljus blir ett landskap.
Ett spår, ett minne.

En väderbiten vägg. En handfull jord. En skiva som genomlyses. Patrick Chartol och leif.e.boman utgår från konkret materia och öppnar rum för sinnena. Bohdana Frolyaks musik för dialogen vidare i Amygdala. Bilder, föremål, musik: formerna svarar varandra, gränserna löses upp.

IMateria / BlickenPatrick Chartol

Världen målar
redan tavlor.

På La Traverse blir en före detta järnvägsstation en ateljé. Väggar, räls och övergivna föremål visar sina egna kompositioner. Ibland räcker det att förskjuta blicken.

Funna målningarLa Traverse · 2017
Tid på ytan2017

Samla.
Rama in.
Synliggöra.

En skrift utan alfabet2017
IILjus / PerceptionChartol × Boman

Bilden
i sitt levande tillstånd.

Transparens. Lager. Vibrationer.
Från ljusobjekt till film blir färgen ett rum att vistas i med blicken.

Installation av Colorium
LJUSOBJEKT

Colorium

Ljuset passerar genom transparenta, målade skivor. Materien förändras med betraktarens position.

Objekt, bilder och musik i dialog↔Ta dig tid att titta.
IIIJord / MinneSOIL

Det som
jorden
bevarar.

För leif.e.boman är jord materia, plats och minne. Hans jordprover blir installationer; deras analysdata blir stoff för ljudskapande.

En konstnärlig tolkning av vetenskapliga data: ett annat sätt att lyssna, inte en inspelning av jordens naturliga ljud.

leif.e.boman · Cirkulärt spektrum — animerad detalj
SOIL — Gemensam materialeif.e.boman · Arkiv
Still Remember

Från Sarajevo till landskapen i Amygdala möter skönheten också frånvaro, sår och mänskliga minnen. Verken byter tonläge. Blicken förblir uppmärksam.

Den levande atlasen

Från ett spår
till ett annat.

Samla materia. Låta ljuset genomlysa den. Översätta den till ljud. Bevara dess minne.

En möjlig tråd mellan verken: varje möte öppnar för en tolkning, nya samband och frågor.

Patrick Chartol

Colorium

Transparenta, målade skivor genomlyses. När blicken förflyttas överlagras ytorna, glider undan och omformar rummet. Colorium bjuder in oss att röra oss kring färgen snarare än att betrakta den rakt framifrån.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Genom färgen

Transparensen förändrar målningens karaktär. Vid en ogenomskinlig yta stannar blicken; här passerar den genom ett lager, möter ett annat och återvänder till det första. Colorium kan läsas som ett måleri som breder ut sig på djupet: färgen hör lika mycket till det målade materialet som till ljuset som genomströmmar det.

Rörelsen blir ett sätt att se. Två spår kan mötas ur en viss vinkel och skiljas åt några steg längre bort. Ingen slutgiltig bild behöver sökas: intresset ligger i mellanlägena, när det synliga ännu tycks vara på väg att ta form. Besökaren behöver inte förändra föremålet; den egna närvaron förnyar sättet att läsa det.

I TRACES bildar verket en passage mellan funnen materia och rörlig bild. Spåret är inte längre bara minnet av en gest: det rymmer en möjlighet till förvandling. Denna läsning knyter Colorium till filmerna utan att likställa ljusobjektet med dess omtolkning på skärmen.

Utställningssimuleringar

Colorium i mitten av ett svagt upplyst rum, omgivet av de verk på duk som det har bidragit till att skapa.

Utställningssimuleringar 01
Utställningssimuleringar 01
Utställningssimuleringar 02
Utställningssimuleringar 02
Utställningssimuleringar 03
Utställningssimuleringar 03
Utställningssimuleringar 04
Utställningssimuleringar 04
Utvalda verk — tryck på duk
Utvalda verk — tryck på duk 01
Utvalda verk — tryck på duk 01
Utvalda verk — tryck på duk 02
Utvalda verk — tryck på duk 02
Utvalda verk — tryck på duk 03
Utvalda verk — tryck på duk 03
Utvalda verk — tryck på duk 04
Utvalda verk — tryck på duk 04

Patrick Chartol

Funna målningar

En vägg, en rinning, en sliten yta: inramningen synliggör en komposition som redan finns där. Arbetet på La Traverse för dessa möten i dialog med måleriet och platsens material.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att välja det som redan finns

En funnen målning börjar med ett val av blick. En vardaglig yta blir en komposition när dess gränser bestäms. Rinningar, fläckar och slitage behöver inte ha skapats som bilder. Inramningen sätter dem i relation till varandra: en linje får tyngd, ett tomrum blir en andningspaus, en färg tycks svara en annan.

Det kan ses som ett oavsiktligt samarbete mellan tiden, materialen och betraktaren. Rosten tecknar ett flöde; de gröna och ockrafärgade ytorna föreslår andra rytmer. Skillnaderna inbjuder till att se de tre bilderna tillsammans, utan att tillskriva dem en historia om tillverkning eller övergivenhet som fotografierna i sig inte kan belägga.

Att ta vara på ett spår innan det förändras ger vandringen en utgångspunkt. Där Colorium låter ljus passera genom materia, låter de funna målningarna uppmärksamheten bryta igenom vanan. Det som föreföll obetydligt får närvaro.

Ytterligare tre funna målningar
Funnen målning 01
Funnen målning 01
Funnen målning 02
Funnen målning 02
Funnen målning 03
Funnen målning 03

leif.e.boman

Forgotten Memories

Arkiven visar ett fält av jord ordnat i en regelbunden konstellation. Jord och minnet av försvunna människor möts i verket; dokumenten beskriver också en översättning till ljud. Fotografiet dokumenterar en tidigare installation, inte en plan för en kommande utställning.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

En mångfald av närvaro

Installationen håller samman två skalor: det enskilda jordfragmentet och fältet som fragmenten tillsammans bildar. På avstånd möter blicken en ordning; på närmare håll söker den skillnader i struktur och färg. Spänningen mellan helheten och det enskilda öppnar ett sätt att närma sig minnesarbetet.

Jorden kan läsas som det som återstår av en plats när människorna som bodde där saknas. Den ersätter varken människorna eller deras berättelser. Snarare gör den ett avstånd påtagligt: något finns framför oss och hänvisar till det vi inte kan se. Den regelbundna uppställningen upphäver inte frånvaron; den ger den ett rum.

Denna läsning möter de funna målningarna i uppmärksamheten på materien, men förskjuter dess tyngd. Här öppnar spåret mot mänskligt minne. En utställningsvandring mellan verken skulle behöva en andningspaus: betraktaren lämnar ytornas spel för en tystare närvaro. Detta är ett redaktionellt samband, inte en beslutad scenografi.

leif.e.boman

SOIL

SOIL undersöker hur data om materia kan översättas till bild och ljud. Det rör sig om sonifiering: ett konstnärligt arbete med data, inte ett ljud som naturligt spelats in i jorden. Spektrumet öppnar ett annat sätt att uppfatta marken.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Från data till upplevelse

Vägen från jord till ljud går genom en översättning. En analys ger data; val av samband gör dem sedan möjliga att uppfatta med sinnena. Resultatet är alltså inte en dold röst som bara fångats upp. Det uppstår i mötet mellan materia, mätning och konstnärlig uppfinningsförmåga.

Spektrumet ger en bild av denna övergång: skillnader blir förhållanden mellan färger, intervall och visuella rytmer. Det kan betraktas som ett möjligt partitur snarare än en uttömmande bild av jorden. Rotationen som lagts till på webbplatsen inbjuder till eftertanke; den är varken en vetenskaplig mätning i realtid eller en originalanimation av konstnären.

I TRACES ställer SOIL frågan: vad finns kvar av en materia när dess språk förändras? Jorden förblir utgångspunkten, men lyssnandet öppnar en annan erfarenhet än betraktandet. Här finns ett samband med Colorium: i båda verken blir materien en tröskel till en ny förnimmelse. De historiska versionerna och deras samarbeten är dock inte utbytbara.

En musikers perspektiv · utdrag

Jorden som samtalspartner

Sir Niels Lan Doky ger en sinnlig och spekulativ läsning av leif.e.bomans arbete: en inbjudan att föreställa oss vårt förhållande till jorden.

Resultatet är en samling unika och fascinerande ljud som skiljer sig tydligt från varandra beroende på varifrån jordprovet som ljudet utvunnits ur kommer.

Man kan föra denna tanke vidare och överväga den realistiska möjligheten att vår planet själv, inte bara de organiska livsformer som bebor den, inte enbart är levande utan också påverkas av våra handlingar, reagerar på dem och ger uttryck för detta genom subtila och abstrakta former av kommunikation som vi bara har börjat lära oss att förnimma, än mindre förstå.

— Sir Niels Lan Doky

Patrick Chartol · leif.e.boman · Bohdana Frolyak

Amygdala

Filmen sammanför Patricks bilder, leif.e.bomans undersökningar och Bohdana Frolyaks musik. Materia blir rörelse; lyssnandet förändrar blicken. En annan form av detta möte håller på att växa fram i Patricks arbete med en stereoskopisk version.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Minne i rörelse

I filmen får spåret en tidslig utsträckning. Betraktaren väljer inte längre bara var blicken ska vila, utan möter framträdanden, förvandlingar och försvinnanden. En form kan dröja kvar i minnet efter att ha lämnat skärmen. Det kvardröjandet kan läsas som en länk mellan abstrakta bilder och minnets intima erfarenhet.

Bohdana Frolyaks musik inbjuder till att höra bilderna på ett annat sätt. Samma form kan upplevas som svävande, spänd eller öppen beroende på vad som ledsagar den. Musiken behöver inte reduceras till kommentar, eller bilden till illustration: deras möte skapar ett tredje rum, betraktarens uppmärksamhet.

Amygdala för vidare den rörelse som inleds i Colorium och SOIL: materia, varseblivning, översättning, minne. Transparens kan förstås som ett sätt att lägga sinnesintryck i lager, spåret som det som dröjer kvar efter deras passage. Denna kontinuitet erbjuder en väg för lyssnande och blick, utan att reducera filmen till en enda förklaring.

leif.e.boman · Patrick Chartol

Bosnia Symphony

Ett dokument med titeln ”NUMBER ONE” presenterar detta audiovisuella installationsprojekt som ”Bosnia Symphony”. Arbetsbilden föreställer en mörk sal med ett ljusfält på golvet. Den öppnar för en möjlig dialog mellan bild, rum och ljud.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att ge lyssnandet ett rum

Arbetsbilden visar en mörk sal ordnad kring ett fält på golvet. Den antyder en annan erfarenhet än den av en tavla på väggen: kroppen måste hitta sin position inför en utsträckning, dess avstånd och gränser. Bilden väcker en rumslig fråga; den fastställer inte slutliga mått eller material.

Titeln Bosnia Symphony förenar ett territorium med en musikalisk form. Den kan antyda en vilja att komponera med flera uttryck för närvaro, snarare än att påtvinga minnet en enda bild. Rummets visuella stillhet riktar uppmärksamheten mellan det som syns och det som skulle kunna höras, även om bilden ensam inte avslöjar ljudinnehållet.

I denna vandring knyter studien jordinstallationerna till Patrick och Leifs audiovisuella samarbete. Den erbjuder ett möjligt rum för deras dialog: bilden lämnar skärmen och blir en situation. Läsningen gäller förslagets möjligheter, utan att förutsätta hur långt det har förverkligats.

De kommande gesterna

Händer och jord

Avgjutna händer bär en sfär av jord. Dokumentation av performanceverk och deltagarbaserade projekt för gesten vidare: att hålla en gemensam värld i handflatan. Dokumenten anger Aicha som medverkande i tidigare performanceverk och Jonna & leif.e.boman i ett annat handprojekt.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Världen i handflatan

Handen förändrar territoriets skala: det som verkade ofantligt ryms plötsligt i en gest. Jordklotet kan föra tanken till en värld som anförtros, erbjuds eller skyddas. Dessa tolkningar är öppna; de framställs inte som konstnärernas egna uttalanden.

Avgjutningen bevarar en kroppsform samtidigt som den skiljer den från kroppen. Den skapar ett annat slags spår: en närvaro som kan föras vidare, samlas med andra och ställas ut. I ett deltagarbaserat projekt skulle varje hands särart kunna stå emot seriens enhetlighet.

Denna riktning för den insamlade materien mot en gemensam gest. Uppmärksamheten flyttas från ursprung till relation: vem tar emot, bär och för vidare? Sambandet med Forgotten Memories kan läsas i denna intima skala. En ny form för deltagande återstår att utforma.

Is / klimat

Is, jord, ljus och ljud: dokumenten utforskar en installation där materiens förändring gör klimatet sinnligt påtagligt. Flera varianter med olika geografiska referenser förekommer. Här presenteras de som undersökningsspår.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att betrakta tiden

Isen för in ett material vars tillstånd kan förändras inför våra ögon. Där ett arkiv bevarar ett spår, gör smältningen försvinnandet påtagligt. Kontrasten kan läsas som ett sätt att närma sig tiden: bevara, förvandla, förlora.

En sådan installation skulle kunna inbjuda till långsam uppmärksamhet på små skiftningar, snarare än på en spektakulär händelse. Ljus och ljud skulle då ge förändringen en sinnlig skala. Detta är en läsning av projektets möjligheter, inte en beskrivning av en färdig utformning.

Temat förlänger tråden i TRACES genom att vända på den: frågan är inte bara hur vi läser det som finns kvar, utan hur vi betraktar det som upphör att finnas kvar. Skörheten blir en fråga om varseblivning. Webbplatsens abstrakta skiss ledsagar denna läsning; den är inte ett fotografi av en förverkligad installation.

Att vistas i ljudet

I det ”Ljudkalejdoskop” som Patrick föreslår skapar oberoende ljudkällor ett lyssningsrum som förändras med besökarens position. Ett annat spår förbinder hav och oceaner med bilder och musik. Två sätt att föreställa sig en omslutande upplevelse i kroppens skala.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Att röra sig genom kompositionen

Patricks föreslagna Ljudkalejdoskop flyttar kompositionen ut i rummet. Oberoende ljudkällor behöver inte ge samma lyssningsupplevelse överallt. Besökarens väg kan föra vissa ljud närmare, lämna andra på avstånd och låta nya träda fram.

Idén knyter an till Colorium genom betraktarens position, som här blir lyssnarens. Verket skulle inte längre kunna reduceras till en fast följd: det skulle mötas i fragment, under en tid som kroppen delvis själv väljer. Detta är en läsning mellan två undersökningar, inte ett besked om ett redan etablerat gemensamt verk.

Spåret kring hav och oceaner öppnar ett annat förhållande mellan bilder, data och musik. De två idéerna förs samman för sina rumsliga och sinnliga möjligheter, utan att förutsätta att de ska förenas. Sambandet med resten av vandringen ligger i inbjudan att träda in i varseblivningen, snarare än att stanna framför den.

Atlasen som en sida att dela
IVFilmsalBild + ljud

Ta dig tid
att stiga in.

Fyra ingångar till en dialog mellan bild och musik. Välj en film, ta på hörlurar, ge upplevelsen rum.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Spåret ändrar rytm

SPÅR för vidare undersökningarna av färg och transparens kring La Traverse på skärmen. Filmen kan ses mindre som en berättelse än som en passage mellan visuella tillstånd. Tiden ger formerna en andning som stillbilden lämnar åt betraktarens blick.

Filmen förbinder ljusobjektet med dess audiovisuella förvandling. Att se blir också att vänta: känna igen en form, förlora den, återfinna ett eko. Det som förenar verken behöver inte vara ett identiskt motiv, utan de sätt på vilka ett material kan ge upphov till flera erfarenheter.

Denna läsning förutsätter varken ett dolt manus eller en odokumenterad berättaravsikt. Den riktar uppmärksamheten mot övergångarna, låter musik och bild tillsammans forma tiden och söker sedan något av denna rörlighet i Colorium.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

En form kallar på en annan

Dubbleringar och symmetrier inbjuder till att se formerna som gestalter som svarar varandra. Likhet är inte identitet: ögat söker det som återkommer och det som förändras. Instabiliteten kan läsas som en dialog som fortsätter utan att upplösas i en enda bild.

Filmen ger ett eko av lagren i Colorium, men ersätter rörelsen runt ett föremål med förändring över tid. Relationerna mellan elementen betyder lika mycket som de enskilda formerna: närhet kan bli spänning, avstånd en andningspaus.

I TRACES ger denna läsning dialogen en sinnlig dimension: den betecknar inte bara ett samarbete mellan människor, utan ett sätt att låta olikheter samexistera. Det är en väg som erbjuds betraktaren, inte en slutgiltig förklaring till filmens tillkomst.

Fördjupa dig i verket

Utifrån en text av Patrick Chartol och Leif Boman

Jordens röst — Sarajevo 1992–1996

Still Remember hedrar offren för belägringen av Sarajevo, från den 5 april 1992 till den 29 februari 1996. Filmen återvänder till sex installationer som Leif och Aicha Boman skapade mellan 1996 och 1998 utifrån en gemensam idé: att ge jorden en röst.

Med utgångspunkt i arkiven som Leif anförtrott honom animerar och omkomponerar Patrick Chartol fotografier som Leif och Aicha tog i krigets Sarajevo: förstörda byggnader, krypskyttarnas positioner och ansikten på unga soldater som miste livet. Kompositioner som bygger på jordens ljud följer bilderna och ger minnet nytt liv.

I SOIL — Sound of Inner Life — blir data från analyser av jordprover till ljud och bild. Denna sonifiering förenar konst, vetenskap och minne. Bortom Sarajevo väcker Still Remember tankar om alla krigs lidande, fredens skörhet och behovet av empati: vi delar en och samma planet.

Utforska webbplatsen Amygdala Filmsamlingen
VEtt möte, resonanserArgenteuil · 2017

Två sätt att se.
Gemensam grund.

La Traverse studio i juli 2017, målningar och instrument
La Traverse, juli 2017 · Fotografi från ateljén

Det börjar med en plats att experimentera tillsammans.

I juli 2017 bjuder Patrick in leif.e.boman till en gemensam residensvistelse på La Traverse, där Diana Ruiz Pino står för inbjudan. Mötet öppnar en varaktig dialog mellan materia, bild och musik.

Fördjupa dig i verket

En möjlig tolkning · redaktionell läsning

Ateljén som passageplats

Filmen från arbetet i ateljén erbjuder ett annat förhållande till verken: att se dem genom deras tillblivelse och den plats där olika praktiker möts. En ateljé är mer än en fond. Föremål, verktyg och närhet gör övergången från idé till form påtaglig.

Återkomsten till La Traverse påminner om att dialogen mellan material, bilder och ljud i TRACES har sin grund i ett möte. Webbplatsens begreppsliga sammanhang suddar inte ut det konkreta arbetet: pröva, föra samman, se igen. Filmen kan ses som en ingång till denna tid av undersökande.

Denna läsning gör inte varje filmat ögonblick till en förklaring av hela projektet. Den ger rum åt försök och åt det som föregår verket. Att efter filmerna och installationerna återvända till ateljén låter deras mänskliga, öppna och gemensamma dimension träda fram.

Bilder · Musik · Experiment

Patrick
Chartol

Finna en målning i verkligheten, bygga ett ljusobjekt, låta en bild fortsätta i ljud. En praktik som rör sig fritt mellan uttrycken.

Jord · Installationer · Ljudskapande

leif.e.
boman

Förbinda platser genom deras materia. I SOIL öppnar insamlad jord, dess analys och dess rumsliga gestaltningar för ett konstnärligt utforskande av världen och dess minne.

Komposition · Orkestermusik

Bohdana
Frolyak

Den ukrainska tonsättarens musik har en central plats i Amygdala. Hennes orkesterverk möter Patricks bilder och leif.e.bomans ljudundersökningar och öppnar ännu en dimension i deras dialog.

Dialogen fortsätter

Tänk om vi steg
in i verket?

Föremål, ljus, filmer, ljudrum: en utställningsvandring att föreställa sig tillsammans. En inbjudan att se, lyssna och känna.

Återgå till resan